Välj företag:
Topplistor arrow_right

Visselblåsning – en viktig nyckel i företagens hållbarhetsarbete

Foto: Christian Gustavsson

Personer som läcker information till media i syfte att avslöja brott eller missförhållanden i en organisation kallas ofta för visselblåsare. Men hur vet jag som arbetstagare när det är dags att blåsa? Och hur kan arbetsgivare skapa en kultur som förebygger skandaler? Vi har frågat experten Karin Henriksson, grundare till visselblåsarplattformen WhistleB.

Människor som höjt rösten och rapporterat om missförhållanden i organisationer har i alla tider varit en viktig förutsättning för ett demokratiskt samhälle. Watergate-avslöjaren Mark Feldt och Sarah Wägnert, upphovskvinnan till den svenska socialtjänstlagen Lex Sarah, är två exempel på visselblåsare som hyllats för sitt mod att ta ton för att åstadkomma förändring.

En seriös visselblåsare visslar troligtvis bara en gång under sitt liv. När det väl görs handlar det ofta om allvarliga olägenheter som allmänheten borde informeras om. Men hur ska medarbetarna veta vad som egentligen räknas som allvarliga missförhållanden? Karin Henriksson, grundare till plattformen WhistleB, berättar:

– En visselblåsare är sällan själv involverad i händelsen man vill rapportera om, och vill inte heller bli det. Det är alltså inte visselblåsarens egna situation hen vill förändra. Den främsta anledningen till att berätta om något man vet är för att man anser att det är det bästa för företaget eller samhället om sanningen kommer fram.

Visselblåsning kom in i företagsvärlden på allvar år 2002 genom lagen Sarbanes-Oxley Act. Det var efter avslöjanden om avancerade och välplanerade brott som bland annat insiderhandel, bokföringsbrott och korruption i det amerikanska bolaget Enron. Effekten av skandalen blev införandet av ett system dit människor kunde höra av sig om de misstänkte korruption. Lagen krävde att alla amerikanska börsnoterade bolag skulle ha ett sådant system.

Även i Europa ser man att kraven på hårdare bolagsstyrning var en positiv åtgärd. Europeiska kommissionen föreslog i april 2018 en ny lagstiftning för att stärka skyddet för visselblåsare i hela EU. Skillnaden mellan visselblåsningen i USA och i Europa var inledningsvis att lagstiftningen i Europa inte bara hanterade korruptionsärenden utan även andra missförhållanden inom ett företag.

– Det kan handla om exempelvis miljöbrott, diskriminering, sexuella ofredanden, brott mot mänskliga rättigheter eller barnarbete, förklarar Karin.

I dag är ett visselblåsarsystem en naturlig del av de flesta företags hållbarhetsarbete och uppförandekod. Sedan den 1 januari 2017 finns i Sverige en lag som ger ökat skydd till visselblåsare.

– Lagen finns bland annat för att skydda arbetstagare från repressalier från arbetsgivaren. Den innebär också att dina rättigheter att gå ut med informationen externt kickar in först när du slagit larm internt utan att arbetsgivaren agerat, säger Karin och fortsätter:

– Att ha en visselblåsartjänst blev om möjligt ännu viktigare efter me too-uppropet.

Karin Henriksson, grundare till visselblåsarplattformen WhistleB.

Karin Henriksson grundade företaget WhistleB år 2012 tillsammans med sin kollega Gunilla Hadders. De var gamla arbetskollegor som tidigare arbetat på ett konsultföretag inom affärsetik. I dag tillhandahåller de ett komplett visselblåsarsystem, en tredjepartstjänst, som baseras på den europeiska personuppgiftslagen (GDPR) och Datainspektionens riktlinjer. En avgörande faktor för att systemet ska fungera är individernas möjligheter att vara helt anonyma, berättar Karin.

– Det finns många etiska frågor som är väldigt svåra att få upp till ytan om man inte har en säker kanal genom vilken man kan rapportera och vara anonym i ett första skede.

När någon slår larm om att något inte går rätt till hos ett visst företag är det väldigt viktigt att informationen hanteras av en liten krets och att den behandlas helt konfidentiellt. Inte minst eftersom det kan förekomma falska anklagelser.

– Trots att det finns en risk att systemet utnyttjas så har vi på WhistleB blivit överraskade över att problematiken kring utnyttjande av systemet är mycket mindre än vad vi först befarade, säger Karin.

Att som företag erbjuda ett visselblåsarsystem och att ta det på allvar ligger inte bara i stora företags intresse. En rapporteringskanal är till för alla verksamheter – oavsett storlek. I dag blir det vanligare att inte bara bjuda in sina medarbetare till systemet utan även leverantörer och i vissa fall även allmänheten.

– Två exempel på organisationer med ganska få medarbetare men som verkar i en förtroendebransch är de bolag som hanterar våra pensionsfonder samt expertorganisationer av olika slag. Alla verksamheter som bygger på högt förtroende från allmänheten har definitivt behov av att bjuda in fler aktörer än bara sina egna medarbetare till att rapportera genom ett visselblåsarsystem.

En annan grupp företag till vilka ett visselblåsarsystem ger stort mervärde är företag som har verksamhet i flera olika länder.

– Målet med visselblåsarsystemet är att alla ska ha samma rättigheter att slå larm, oavsett om du jobbar på verkstadsgolvet i Bangladesh eller om du sitter på huvudkontoret i Stockholm, säger Karin.

I dag står många arbetsgivare redo att lyssna om det finns farhågor i organisationen. Att allt fler företag tar frågan om transparens och öppenhet på allvar har dessutom skapat en stark stolthetskänsla bland många medarbetare.

– Att företag vill ha ett system för att lyssna på dem som inte kan eller vill vara öppna med sin identitet visar att man tar ansvar för att följa upp på sina etiska riktlinjer. Viljan att hantera alla misstankar på ett genomtänkt och säkert sätt är viktigt för att motarbeta att problem eskalerar och blir skandaler. Ett visselblåsarsystem borde vara en självklar del av alla företags etik- och hållbarhetsarbete i dag, avslutar Karin.

Text: Sofie Lundmark
 

Är det dags att vissla? Tänk på det här!
 

  • Säkerställ att det du ska rapportera om verkligen är ett visselblåsarärenden. Om det inte är ett allvarligt brott är det svårt för arbetsgivaren att hantera det korrekt.
     
  • Rapportera först om ärendet internt på arbetsplatsen. Beskriv det du vet så detaljerat som möjligt. Bifoga gärna bilder eller dokument som stärker din berättelse.
     
  • Om du är och vill förbli anonym – se till att skriva på ett sätt som gör att du förblir anonym genom hela utredningen.
     
  • Tänk på att dina rättigheter att kontakta media gäller först när du slagit larm internt, utan att arbetsgivaren agerat.

TOPP 50 ekonomi

  1. IKEA
    B
  2. Spotify
  3. Google
Se hela listan

TOPP 50 civilingenjör

  1. IKEA
  2. Volvo Cars
    B
  3. Google
Se hela listan

TOPP 50 högskoleingenjör

  1. IKEA
  2. Volvo Cars
    B
  3. Volvo Group
Se hela listan

TOPP 50 Data/IT

  1. Google
  2. Spotify
  3. Microsoft
Se hela listan

TOPP 50 juridik

  1. Regeringskansliet
  2. Utrikesdepartementet
  3. SÄPO
Se hela listan

TOPP 50 samhällsvetare

  1. IKEA
  2. Google
  3. Sveriges Television
Se hela listan

TOPP 10 sjuksköterskor

  1. Capio
  2. Röda Korset
Se hela listan

TOPP 10 lärare

  1. Skolverket
  2. Stockholms stad
  3. Göteborgs Stad
Se hela listan

TOPP 10 socionom

  1. Socialstyrelsen
  2. Polisen
  3. Rädda Barnen
Se hela listan